martinaj

Senaste inläggen

.

Av Martina - 23 maj 2011 14:42




Det fick för stor del av mitt liv

Jag kunde inte andas tillslut

ANNONS

.

Av Martina - 20 april 2011 19:34



All my life I've been good but now,
I'm thinking 'What the hell'

ANNONS
Av Martina - 19 april 2011 03:31


Så sitter jag här igen. Kl 03.30 en vardagsnatt och pumpar i mig svart intenzo-kaffe i jumbomugg och tentapluggar. Båda fötterna är lindade, ryggen bultar och mitt självförtroende är kört i botten. Jag försöker koncentrera mig på hjärtsvikt, arteriell insufficiens och tromber, men allt som rör sig i mitt huvud är voltige, voltige, voltige..


Det här kan inte vara sunt.


Av Martina - 31 mars 2011 22:54

Nu känner jag mig trött och duktig, perfekt kombo!

Jag fick sluta tidigare från praktiken och tänkte ta tillfället i akt att börja plugga till de 2 tentorna i april. Det gjorde jag ju inte. MEN, istället för att bara ligga på soffan (vilket jag faktiskt HADE kunnat göra!) så drog jag igång med en storstädning! Från golv till tak. Därefter blev det en geggig träning i ett övervattnat ridhus. Jag hade hoppats på att få kötta en massa upphopp, men det gick knappt att stampa av alls! Störigt :(

Well well. Nu ska jag sopa upp all lera från hallen som jag släpade med mig in, och sedan gå och lägga mig. Imorgon blir det nämligen jobb!! Har fått timanställning på mitt favoritMQ - det i Höllviken! Imorgon kör jag första passet 10-20. Lagom!



 

Av Martina - 31 mars 2011 14:50

Jaaaaaaa, och så var praktiken över!! Jag har haft ångest över denna varje söndag-torsdag i 5 veckor nu. Inte för att det har varit på just ett vårdboende tror jag utan för att det är så mycket dööötid. Jag får magknip av att tänka på hur många timmar jag slösat på att sitta stilla och tyst bredvid min handledare och kollat på när hon sitter vid datorn. En snabb uppskattning och förhoppningsvis korrekt huvudräkning säger mig att det rör sig om ungefär 100 timmar! Alltså HUNDRA JÄVLA TIMMAR! Tänk så mycket annat vettigt jag kunde gjort på den tiden!! Tränat, pluggat, räddat världen - ja, vad som helst! Men nej, jag har SUTTIT.


Nåväl. Jag har faktiskt lärt mig saker med, och kan faktiskt såhär i efterhand se ett syfte med den här praktiken (vilket jag verkligen inte gjorde innan). Även om äldrevård inte är något jag vill syssla med i framtiden har det nog ändå varit nyttigt. Jag har fått utföra en massa olika omvårdnadsmoment och undersökningar/behandlingar/provtagningar. Idag fick jag mitt tredje försök på en venprovtagning och satte nålen rakt i kärlet direkt (vilket inte ens min handledare lyckades med de två andra gångerna vi skulle ta blodprov). Jag blev så GLAD när jag såg blodet komma rinnandes i provröret haha. Undra om det är normalt..

Hursomhelst! Utöver all patientkontakt har jag fått uppleva en sjuklig respektfullhet av både boende och personal - i några fall så pass mycket att jag nästan trillade baklänges. Undersköterskor och vårdbiträden har kommit och rådfrågat MIG, som inte ens har läst 1 år på den här utbildningen än. En undersköterska antydde tom en gång att jag visste bättre än henne när vi skulle spola en kateter (?!?!). Själv har jag bara känt mig som en påträngande liten prao-elev på högstadiet..


Iallafall. Det viktigaste som jag har lärt mig under den här praktiken är inte att äldre har tunna och lättrörliga kärl, att det är svårt att se urinröret på en kvinna (för ett otränat öga iallafall) eller att man ska passa sig för att reta upp en kvinna med alzheimer. Nej, det är faktiskt (och det här kommer låta som en klyscha men i egenskap av en bestämd hatare utav sådana så kan jag garantera att det inte är meningen) att bara ett samtal och lite omtanke kan betyda supermycket för en människa - kanske speciellt för en som lider utav en demenssjukdom. En tant som jag lärt känna och fäst mig lite extra vid gör tyvärr det. Hon är dessutom ganska långt gången i sin demens och pratar därför utan något direkt sammanhang. Hon säger en mening om något och sen en annan om något helt annat (och det hela blir ganska obegripligt). Men en dag satt jag bara ner och pratade med henne i över en halvtimme, och även om det enda som vi kom fram till på 40 minuter var att hon sytt 2 kuddar som låg på hennes säng själv, så verkar det ha gjort mycket för henne. Efter den dagen har hon börjat hälsa oerhört glatt på mig, lagt huvudet på min axel och sagt att jag är "så trevlig", underbar osv.


När jag gick in för den här praktiken var mina mål att: inte behöva hantera bajs, och inte åstadkomma någon boende en allvarligare skada. Jag lyckades faktiskt uppfylla båda målen, men efter de här 5 veckorna tror jag faktiskt att min utvärdering kommer innehålla liite mer än "jag har inte torkat bajs" och "jag har inte skadat någon". Det känns alltså som att praktiken hade någon mening ändå. Det är ju nästan så att jag borde sluta vara så skeptisk till typ alla beslut som Malmö Högskola tar?


Nästan.

Av Martina - 23 mars 2011 20:50

Idag connectade jag med några känslor från förr. Jag tog nämligen mina trogna rullor hem till mormor!! Jag klarade mig utan att ramla eller göra bort mig alltför mycket, dock tittade några gubbar lite väl skeptiskt på mig när jag skulle gå över en grusväg (för er som inte kommer ihåg så ser det väldigt roligt ut när man försöker gå med rullor - som om man går på glödande kol ungefär). När jag tog mitt första steg på grusvägen hörde jag mammas röst i huvudet: "gå inte på grusen - det förstör rullorna!!", haha. Vissa saker glömmer man aldrig, på gott och ont..


När jag kommit över den nyupplevda känslan av total tillfredsställese när man glider över nylagd asfalt på sina rullor, så blev det kalas för mormor som sagt. Vi fika, sjöng, Leo ville inte låta mig va, Jesper skällde nonstop, mormor började gråta (inte för att jesper började skälla alltså men ja.). Allt var som vanligt mao. Skönt att vissa saker aldrig förändras.


Nu ska jag mysa till det riktigt med te och Melissa Horn (okej, det där kan misstolkas..). Hur som haver - jag har ett berg med tvätt att lägga in dessutom! Och "berg" är nästan en underdrift - hela min soffa är täckt. Sen ska jag lyssna lite på scrubs fina sjukhuslåtar så att jag kommer i pluggmood!!


.



We're as close as.. 
The vena cava and the aorta! 

 We're best friends just like.. 
Amoxicillin and clavulanic acid! 
The tibia, the fibula! The left and right ventricle! 
A hypodermic needle and a latex tourniquet!
Diverticulitis and a barium enema!



.ps. Om nån vet vad den där sista raden betyder så får ni gärna dela med er! I don't get it!


Av Martina - 23 mars 2011 15:40

Tjolahejsan!!

Idag är det onsdag, lillördag och snart helg igen, SÅ trevligt!

Egentligen borde jag både träna och städa idag men hinner inte med nåt av det faktiskt. Är nyligen hemkommen från praktiken och snart ska jag åka till mormor för lite födelsedagskalas! Dock tog jag mig faktiskt en powerwalk hem från lindeborg (eller en "PW" som alla coola säger). Eller jag tror att jag gjorde det - vet dock inte den exakta definitionen. Men jag gick iallafall fortare än vanligt, med långa steg och svängde med armarna. Det borde väl klassas som en powerwalk? Jag vet dock inte om jag helt uppriktigt kan kalla det för träning. Visst att man blev lite lökig, det var ju både sol och motvind och dessutom hade jag nog lite för mycket kläder på mig. Men jag blev ju inte direkt anfådd, fick håll, akut mjölksyra eller något annat trevligt tecken på att musklerna faktiskt arbetar. Och särskilt cool kände jag mig inte heller - speciellt inte när jag sicksackade mig fram genom Mobilia..

Nej, jag håller mig nog till voltige, löpning, gymmet och en simtur lite då och då. Det får räcka.

Av Martina - 22 mars 2011 17:59

Förresten!

Inatt ringde det helt plötsligt på min dörr. Kl 00.30 när jag sov gott. 2 gånger.

Jag blev skitskraj och jag och Niklas gick upp och tittade i kikhålet (eller vad det nu heter). I samma stund som vi konstaterade att där inte stod någon utanför min dörr hörde vi porten slå igen. Niklas öppnade och såg "en mörk figur" gå där ute, precis som på film. Nu undrar jag: vem fan kan det ha varit?? Antingen är det någon jag känner som kände behovet att träffa mig mitt i natten, men : hur kom den personen in?! Porten är alltid låst. Alternativ 2: Det var någon som faktiskt bor i huset, som kände behovet att träffa mig mitt i natten, men sen bestämde sig för att skita i det när jag inte öppnade, och ville ta sig en promenad istället.

Ni hör ju själva, inget låter särskilt troligt.

Är det någon som kan lösa det här mysteriet till mig?? Jag håller på att spricka av nyfikenhet!

Presentation


Martina. 19. Malmö. Voltige. Linförare. Hästar. Student. Vegetarian. Ola. MFF. ÖG. Resa. Skriva. Leva.

Ja, det var väl allt!


Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ martinaj med Blogkeen
Följ martinaj med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se